Om

Jag kommer lyfta fram frågor i smått och stort. Mycket efter egen erfarenhet.
Ämnen som kommer komma upp är antimobbning, psykisk ohälsa, arbetslöshet och mycket annat.
Bloggen kommer vara osminkad, eller som en del säger avklädda, nakna inlägg.
Min syn, behöver inte vara din syn och det respekterar jag.
Men jag kommer inte acceptera att kommentarer saknar respekt.

Tar livet slut, eller kan man ta slut på livet när det ej går att leva?

Intressant rubrik om du frågar mig. 

Men troligen bara för att jag sitter i den tanken.

Jag har legat natten lång men tankar utan svar;

Varför ska jag leva? 

Är jag ens någon?

hittar folk bara på?

Alla är speciella, gäller väl inte mig?

Ja många tankar blev det, som sammanställdes i rubrikens fråga. 

Tar livet slut, eller kan man ta slut på livet när det ej går att leva?

Misstänker att jag inte kommer få några kloka svar. Då folk har slutat läsa blogg och inlägg. F

olk har lovat ses, när folk säger jag hör av mig. Tro inte på det, för det säger man för att ha tid att sticka huvudet i sanden. 

Jag säger inte alla för en, två eller tio finns det kvar, kanske några till, vad vet väl jag?

Jag behöver lite hjälp, men ingen idé att varken tigga eller fråga. 

Nej börjar med att avsluta detta svamel.


Ligger här vaken och nak.. nä fy inte skriva

denna dag ja vill ur kalendern riva

livet börjar bli en onödig etapp

även bilen är idag mest en attrapp


Intervju borde vara rätt medicin

men kan inte åka utan bensin


inte kliva upp ta täcket av  när dagen är väck

hur man än gör står man där med rumpan näck

behöver hjälp innan jag går i däck

innan sista öret rinner ur min bäck


mina tankar börjar dra iväg som i fjol

mer mörker o död än tanke på viol

livet är ibland ett rent fanskap

finns kanske bara ett sätt ur livets fångenskap

// Kennet. 

1968-2005 var jag en del av Huddinge.

Jag föddes på Östermalm i Stockholm, men endast ett par dagar gammal fick jag flytta ifrån, Man fick inte bo kvar på BB, i mina papper står det född i Huddinge. 

Först bodde vi i Trångsund, den 1 januari 1972 flyttade vi in i en nybyggd lägenhet i Visättra en del av Flemingsberg. 

Åren som gick bestod av mobbning och problem i hemmet, detta finns i andra bloggar. 

1985 flyttade pappa ut och jag 1991. Då flyttade jag till Grantorp, den andra delen av Flemingsberg. 

Två områden som skildes åt av järnvägen. På tal om järnvägen. Jag brukar säga att två bra saker kom till Stockholm län 1968, jag och pendeltåget kom till Stockholm det året. 

1980 sökte jag något som var mobbingfritt och jag hade folk som pratat om SSU. Så jag gick med, kan inte säga att jag var speciellt politiskt intresserad. 

Min första aktivitet var i i början av 1981, jag gick på en cirkel "från ord till handling". Jag drog ner medelåldern rätt ordentligt. Övriga var mellan 20-30 år. Kväll slutade väldigt pinsamt i mitt tycke då. Kl. 21 ringde mamma och pappa på dörren. I dag tycker jag det var bra, de visade för en gång skull att de brydde sig. 

Jag gillade detta gäng och framför allt att jag kunde öppna min mun utan att bli hånad. Jag fick styrelseuppdrag och inom ett par år satt jag i flera olika styrelser, så som flera SSU-klubbar och ktetsstyrelsen, socialdemokratiska områdesföreningen, arbetarekommunen, ABF-Huddinge och Unga Örnars ktetsstyrelse.

Intresset för föreningsliv och politik hade blivit en del av min vardag.  Jag hade börjat säga ifrån, mobbningen hade i stort sätt försvunnit. 

Jag vart den första ordföranden i Huddinge FN-förening. Ett intressant uppdrag, men jag valde att lämna redan efter år, då min almanacka var för full. Från 1988 - 2014 var jag ansvarig för för valrörelserna, först i Huddinge och sen i Surahammar.

I mars 1986 hade jag liksom många andra SSUare ett sorgerligt men mycket hedersamt uppdrag. Vi stod som kortegvakter när kortegen med Olof Palmes begravningsfölje åkte genom Stockholm.  Helt plötsligt vinkar en kvinna i en av bilarna till mig. Jag kände mig som en fågelholk, vad gjorde min handläggare på ungdomscentrum i bilen. 

Vid nästa möte klarnade det, hon visste inte hur aktiv jag var och jag visste inte att hon var gift med Sten Andersson landets utrikesminister. Det tog två veckor, sen hade jag en praktik på SSU. 

1988 vart jag anställd på SSU i Huddinge som vikarierande ombudsman medan vi sökte en ny. Jag slutade på en fredag, på måndagen började jag i rummet intill på Socialdemokraterna i Huddinge. Även de behövde någon innan den nya ombudsmannen kom. 

1991 flyttade jag hemifrån, jag hade bestämt mig för att ta en paus från allt med politik, föreningar m.m. efter en vecka ringde det på min dörr och ordförande i Hyresgästföreningen stod utanför, jag fick knappt en fråga utan hon talade om att hon hört ryktet att jag flyttat in och att jag skulle in i deras styrelse, då de behövde nytt liv i föreningen och hon visste att jag var både en idekläckare och en arbetsmyra som fick saker att hända. Jag kunde inte säga emot och inte heller säga nej till. 


Flemingsberg hade inget bra rykte, så 1992 var jag med och drog igång nattvandringar, föreningsråd m.m. Jag var även mycket ute i skolorna pratade om.mobbning, jobbade med mobbare och mobbade. 

I Flemingsberg behövdes mycket göras. Många nationaliteter, religioner, föreningar behövde närma sig varandra och även kommunen, näringsliv och landsting behövde komma med. 

Integration var inte ett jätte vanligt ord, men vi behövde göra något, vem tror ni fick uppdraget om inte den där kreativa idékläckaren, arbetsmyran och dessutom en person som fick folk att lyssna. 

Japp jag startade, jag enade (inte alla, men många) att få olika invandrarföreningar att delta tillsammans var inte lätt, men jag älskar utmaningar. En annan tuff bit i början var möten på kommunen, där två av mina tidigare lärare satt som chefer. Men de lärde sig snabbt att jag inte längre var den lilla tysta mobbade pojken. 

Möten, säckar som knöts ihop och festivaler både stora och små. Vi fick en vi känsla. 

2003 gick jag in i väggen, något ni vet. Jag insåg att jag var klar med Flemingsberg, Huddinge, Stockholms län. Men har jämt följd Huddinge och Flemingsberg, har ju mina föräldrar kvar. Jag har diskuterat stuckit ut många gånger de senaste åren, då jag flyttat mamma till en demensboende 

Jag har också till min fasa sett att Flemingsbergs utveckling har backat, men samtidigt glad att läsa om folk som kämpar för en förbättring. 

Ibland känner jag saknad och har sökt jobb i Huddinge. Men helst vill jag ha ett annat sökt jobb, som är likt det jag hade för att stärka Flemingsberg. 

Hälsa eller ohälsa, vet inte men börjar på h och något vi måste prata om

Hälsa och ohälsa, ja så har helgen blandats här. 

Ena timmen upp och andra ner. Livet är inte enkelt alla gånger. 

Det viktigaste jag har för att få till livet är bilen och efter stölden av katalysatorn vart det strul, som löstes likaså batteriet är på plats. Fredagens besiktning gick åt skogen, då det blivit följdfel efter klåparna sågade bort katten. 

Att bo i ett område där nästan varje tåg är inställt så är bilen otroligt viktig. Kanske ännu viktigare när man både söker jobb och lider av psykisk ohälsa. 

Delarna som behövdes för att fixa låg på 1700 nu under black week. Idag ligger kostnaden över 2500.

Allt detta gjorde att jag i går kollapsade, det blev en kväll och nästan en hel natt på akuten. 

Mycket väntetider, mycket tankar. Kl. 23.45 valde jag att prioritera bort viktiga delar, för att få till bilen och möjligheten att ta mig från det område jag inte vågar gå ut i. Jag skrapade ihop det jag hade, 23.50 beställde jag delarna och till rabatterat pris. Kollade 20 minuter senare och då skilde det 950 kronor. 

Många tycker nog detta val var dumt och lever man inte i min situation så kanske det var jävligt dumt. Men fans inget annat alternativ. Nu är det bara att vänta på delarna. 

Idag är jag trött, troligen gör att jag varit vaken sen 05.00 i går morse. 

Har bestämt mig för en jobbsökardag, kommer gå ifrån min tanke om kvalitet för en dag och bara skicka en modell på ansökan och låta kvantitet gå före kvalitet. Detta är mot vad jag brukar, men satsar på nå minst 100 arbetsgivare idag. Jag har ju ändå inget bättre för mig. 

Har jag tur så har jag rest mig innan dagens slut. Så jag orkar mer i morgon. 

Kram

Garderober är inte till för människor

Om jag säger komma ur garderoben, vad tänker ni då på? 

Jag förstår om ni tänker personen har kommit ut som homosexuell. 

Många många människor står i garderober runt om i världen. En del står där för att kommer de ur den, så riskerar de att bli avrättade. 

Andra står där för att de är rädda att vänner, släkt, familj och andra människor i samhället, kommer trycka ner dem, håna dem, trakassera och visa ett har. 

Det är skrämmande att personer inte vågar älska vem de vill år 2021. Har verkligen någon av oss rätt att visa avsky mot folk som älskar varandra? 

Svaret är självklar NEJ. Ändå sker detta varje dag. 

Jag möter människor ibland någon och ibland många. Jag vet i bland vem de älskar och i bland inte. Men vet jag inte spekulerar jag inte, för spekulationer kan bli till rykten. 

Något jag själv fått känna på. Jag har alltid haft en förkärlek till Starka färger, och ja jag var nog väldigt femin i mina rörelser när jag i många år var mager. 

Då fick jag höra att folk utpekade mig som.homosexuell, när jag var ung led jag av anklagelser, utvecklade en homofobi. I dag har jag ingen fobi och kan känna vis stolthet när folk spekulerar på grund av min klädsel, det visar på att jag sticker ut. Folk ser mig. 

Men jag uppskattar bättre när folk frågar. Sen uppskattar inte alla svaret, för jag svarar oftast "Jag vet inte om jag är homo eller bi, jag har bara provat på ett sätt."

Jag kan känna kärlek till personer av alla kön, jag kan se en person och tycka wow vad hon/han/hen är snygg, detta på med eller utan kläder. Men är rätt säker på att detta inte är samma som att jag är sexuellt intresse, eller är de det? 

Jag vet inte, vet du? 

Jag frågar inte om er syn på homosexuella, då jag vet att det kan vara känsligt. 

Men hur ser ni på min beskrivning ovan? 

Finns det flera grupper som kan vara bra om de glänta på din dörr och berätta? 

Ja jag anser att de mobbade, de med psykisk ohälsa borde öppna sin dörr med än det gör idag. 

Ingen ska behöva gömma sig för sin läggning eller något annat. Vi lever på 2020-talet. 

Kram

 

F som i fan

Just nu kan jag inte säga att jag gillar bilar, eller skurkar. När de snodde bröt och bände de en hel del, så resten av avgasröret måste bytas för att det är avböjt och det sitter inte fast. 
Sen har någon klåpare dragit en del egna dragningar, så det är klapp i systemet och visa bitar går inte. 

Tur vi har 30 dagar. Om det nu är till någon glädje, jag ser pengarna flyga iväg. 1.500 kr, 1700 kr med ombesiktning. Kanske inte är jättemycket pengar. Men för mig som långtidsarbetslös och många andra  känns det som en hisklig summa.

Så tacksam att jag har en vän som gör jobbet grattis och även hjälper att hitta delar. 
I dag tror jag de tyckte extra synd om mig när jag satte mig och grät över allt,för de bjöd mig på vår gastronomiska restaurang. En sak är bra, jag föll inte, inte ännu iallafall. 
 

Äldre inlägg